Den här sidan handlar om vår förstfödda dotter, som aldrig levde utanför magen. Sidan är en del i sorgearbetet efteråt. Texterna är skrivna då, och inte redigerade efteråt. Det är mycket känslor, sorg och smärta. Ida finns i dag med oss i tanken och i hjärtat och hennes yngre syskon gör att livet fortsätter även om saknaden finns kvar.

Minnen är det enda vi har. Här delar vi med oss av några.

Lämna gärna ett meddelande under "Kontakt" så vi vet att du varit här och läst.

Porträttet av Ida är ritat av Carl-Henrik Lantz, och han lyckades verkligen göra det likt fotot.

/Helena