6 månader utan Ida
Att en liten människa på 38 cm och knappt 1,5 kg kan göra en så storskillnad i ens liv.
Att ett litet liv, som man burit omkring på i 7 månader, kan göra ett så stort avtryck i ens tillvaro.
Denna lilla vackra varelse, lilla Ida, med långa fingrar, med långa tår,
våran prinsessa, våran ängel.
För 6 månader sedan var vi bedövade av sorg, förstod inte hur vår vardag skulle gå vidare, förstod inte hur vi skulle kunna lämna henne på sjukhuset.
Idag märker vi att vi fortsatt leva, vi har fortsatt att skratta, gråta,varit arga.
Men det finns alltid ett litet tomrum, i tillvaron, som du skulle fyllt med
din närvaro Ida. Du finns alltid med oss ändå, fyller det där tomrummet inom mig med hopp om framtiden.
På något sätt har du fått mig att fortsätta leva, för om inte jag lever, om
inte din pappa lever, vem ska då på bästa sätt bevara ditt minne? Vem ska då
berätta och visa för världen vilken fin liten tjej vi hade till låns?
Lilla älskade tjej, lilla Ida. Vi älskar dig, vi saknar dig.
Mamma
Gula rosor med ett hjärta från mamma och pappa. Ett rosa roshjärta från mormor och morfar.
Nallar, tomtar, skyddsänglar m.m på minneslunden.
Den vackra statyn på minneslunden.