10 månader

Ida, vår dotter, lilla prinsessa, älskade dotter, kära barn.

Många är namnen jag sätter på dig, men det är inte ofta jag säger dom högt. För mig räknas du, för mig finns du. Jag har kännt dig, jag har upplevt dig, du har legat i min famn. Men det är svårt för många att förstå. Det går inte att glömma en sån vacker liten människa som du, från din mörka kalufs till dina långa ben och smala tår.

Många är minnena, från de få dagar vi fick se dig. Smärtsamma. Vetskapen att du inte skulle leva med oss hemma. Men också ljusa minnen. Dina buffar och sparkar när du hörde din pappa prata med dig, eller när han la huvudet intill magen. Då fick han passa sig! 

Vi älskar dig, vi saknar dig, det finns ingen som du, vår prinsessa.

Du lever ljust i våra minnen, Mamma & Pappa