Februari 2011

24 februari 2011 - halvtid
Nu har halva tiden gått! Känner mig mer trygg nu, är inte lika orolig. Vi lyssnar på bebisens hjärtljud ibland, Moa och Lisa tycker det är jättespännande.

Fyrans boning i vecka 20+0.

Och så har det hänt något med barnen, de har blivit så stora! Moa vår lilla tonåring i sexårsförpackning. Vi häpnar och försöker att inte skratta när hon uttalar sina kommentarer som: "Det kan du väl gissa själv!", "Mammaaaah, sluta fråga och tjata så mycket!, "Jo, det var så här, typ då..."

Moa i tisdags. Frisk efter att ha haft feber i flera dagar. Ville egentligen gå till skolan, men fick tillfriskna ordentligt innan hon fick gå på onsdagen.

Lisa har blivit stor också, men mer utseendemässigt. I måndags var vi och klippte oss och Lisan blev så fin. Inget trassel längre! Och så har hon ju växt, lång som bara den, men ja det finns ju att brås på.

Lisa i nya fina frisyren, och så fick hon fina rosa slingor i håret!

19 februari 2011 - rokad
Vi hade problemet med att tjejerna inte alls ville vara på sina rum, de var belägna på övervåningen och på övervåningen finns det spöken, så då kan man varken leka eller sova där. Inte nog med att det spökades, mamman och pappan var evigt trötta på alla vandrande leksaker som hela tiden belamrade trappan, eftersom barnen valde att leka på nedervåningen. Barnen älskar dessutom att pyssla, men hur kul är det när man alltid måste plocka bort pysslet för att det ska ätas... eller hur kul är det att ha glitter i maten?

Nu har vi gjort en totalrokad, fyra rum har flyttats och bytts. Barnen sover numera i gemensamt sovrum på nedervåningen. Pappans före detta kontor/datorrum. Två flickor sover nu hur gott som helst i sällskap av varandra. Mammans och pappans före detta sovrum blev lek- och pysselrum. Lisans rum blev mammans och pappans sovrum och Moans rum blev arbetsrum. Det finns fortfarande saker att göra, som alltid. Lite mer färg och så i barnens rum. Gardinerna ska färgas eller bytas ut. Eventuell fondvägg i deras sovrum. Men i det stora hela är vi nöjda.

Pyssel- och lekrummet ligger precis vid soffan/allrummet och trots att man är i samma rum är man ändå tillsammans trots att man gör olika saker, och det är ju det barnen vill, det vi vill.

Lek-och pysselrum.

Pysselbord.

Utklädningshörna.

Barnsovrum.

På väggen har vi satt upp en wallie.

Mysigt att sova nära varandra.

16 februari 2011 - tjuvlyssnat
Får man det, tjuvlyssna? Ja det får man. Bara lite, för att veta att allt är som det ska. I dag kom den på posten, avlyssningsapparaturen, en så kallad Angelsound - fetal doppler. Japp, bebis hjärta slår och vi har tjuvlyssnat! Ljuv musik.

I dag kom det snö igen, ett tunnt lager täcker marken. Nu när det ändå kom mer snö, får det gärna komma lite mer, för det lyser upp och det finns de som vill åka pulka!

13 februari 2011 - uppdatering
Här har det ekat tomt med uppdateringar det senaste. Viljan och lusten har inte funnits och ibland måste livet få ta sin tid. I torsdags var vi och såg vår lille bebis på ultraljud. En fin liten krabat med allt på plats. Då släppte mycket av den oro som varit min följeslagar de senaste veckorna. Moderkakan ligger framtill, så därav känner jag inga större rörelser nu. Det har varit väldigt påfrestande, men nu när jag har förklaringen, så känns det bättre. Hjärtat slår, fint och allt såg bra ut.

Lill-Myran visade upp sin allra finaste profil i början, men vände sig sedan med ansiktet innåt och meddelade att titten var slut;-)

Oro är ju inget man rår över och om jag hade kunnat vara utan, så hade jag gärna avstått. Det kanske inte syns så mycket på mig utanpå, men både själ och huvud är inställda på katastrof när det är som mest. Många kanske undrar varför man väljer att gå igenom en graviditet till när man känner så här, och de funderingarna har jag självklart också haft när det varit som jobbigast med oron. Men svaret är ganska enkelt, glädjen ett barn ger och lyckan att ha turen att kunna få uppleva detta igen, överväger starkt.

Fyrans boning i vecka 19.

Moa och Lisa är engagerade och de ser så fram emot att bli storasystrar! Lisa säger: "Vårans bebis" och beundrar ultraljudsbilderna gång på gång. Moa har lite funderingar kring bebisar och om hur det var när hon var bebis, och har valt ett pojknamn och ett flicknamn.

Moa har inlett sitt tandlösa tillstånd. Hon har tappat två tänder i underkäken, en tand hade redan växt upp bakom. När hon tappade första tanden ringde hon till mamman på jobbet och meddelade detta: "Mamma, nu ska jag berätta något som kommer göra dig jätteglad, jag har tappat min första tand!". Sötsnut. Moa har börjat i simskola och stormtrivs, ridningen är lagd på hyllan. Skolan är rolig och nu kommer en vecka med fritdis när det är lov.

I födelsedagspresent fick Moa biljetter till sista genrept för deltävling två i Melodifestivalen. Väntan har varit lång, men igår var det äntligen dags! Under två timmar stod Moa upp och klappade händer, följde med och dansade och sjöng. Lyckat, helt klart, och sedan att se det hela igen på TV när vi kom hem var ju toppen!

Moa, helnöjd. (Bilden tagen med iPhone)

Lisan i sitt trassliga vanliga jag;-) Näe, faktiskt numera när det är dagisdags så är de tofs som gäller. Pappans håruppsättningskunskaper sätts på prov varje morgon. I fredags var det fyra tofsar som skulle sättas upp! Lisan har börjat på dans, och tycker det är jättekul. Mamman tvingade iväg henne första gången, men som tur var blev Lisan överbevisad om att det var kul, så nu är det dans för hela slanten.

Lisa-bus i fina dansdräkten. (Bilden tagen med iPhone)

Mammans och Lisans konversation innan första dansen:
Mamman: Lisa i dag ska du börja på dansen, vad roligt. (Mamman pratar med sin allra mildaste röst för hon har ju sett att barnet har mulnat igen något kolossalt de senaste dagarna då detta förts på tal. Förberedande samtal...)
Lisan: NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ! Jag VILL INTE gå på dans!
Mamman: Jag följer med dig. Vi åker och tittar om det är någon kul dans.
Lisan: NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ! Jag VILL INTE dansa!
Mamman: (kränger på bångstyrig unge lite kläder)
Lisan: NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ!
Mamman: Nu åker vi, vi måste titta i alla fall innan du säger nej!
Lisan: (Vrålar)
10 minuter senare.... tvingar mamman in det motsträviga barnet i bilen och tänker: Du milde, det här kommer aldrig funka....

Mammans och Lisans konversation inför andra dansen:
Lisan:(klockan åtta på morgonen) Mamma, i dag ska jag dansa, när ska jag dansa mamma?
Mamman: Det är en stund kvar Lisa, vi ska först äta frukost.
Lisan: (frukosten är intagen)Mamma, ska vi åka till min dansskola nu?
Mamman: Det är för tidigt, men du kan börja klä på dig.
Lisan:(efter fem minuter) Nu är jag klar!
(En timme innan dansen börjar står Lisan klar i hallen, har klätt på sig danskläder och ytterkläder och tycker att mamman är segast i hela världen.)
Mamman: Mmmm. (Mamman pysslar med annat...)
Lisan: Jag VILL dansa NU!
Mamman: Ja ja, vi åker väl då. :lol:
Lisan: hoppar